Symönster dam topp, blus och kjol: välj rätt överdel och kjol att sy

Det första valet för ett symönster överdel dam är tygtypen. En topp för trikå bygger på att tyget töjer sig, så den behöver varken insnitt, knäppning eller dragkedja. Den kan ha noll eller till och med negativ rörelsevidd över bysten och ändå vara bekväm. En överdel för vävt tyg måste i stället formas med insnitt eller sömmar och ha tillräcklig vidd för att du ska kunna röra armarna och ta på dig den.

Därför går det inte att byta tyg fritt. En trikåmodell sydd i vävt tyg blir för trång och omöjlig att dra över huvudet, och en modell för vävt tyg sydd i mjuk trikå blir säckig och tappar formen. Kontrollera alltid vilken tygtyp mönstret är konstruerat för och vilken töjning som krävs. Töjningen testar du genom att sträcka 10 cm tyg längs en linjal; töjer det till 15 cm har det 50 procents töjning.

• Trikåtopp: enkel konstruktion, halsringning med muddband eller vikt kant, sys gärna med overlock.
• Blus i vävt tyg: insnitt eller prinsessömmar, knäppning eller slits, krage eller kantband.
• Linne och toppar med smala axelband: kräver exakt passform över bysten, eftersom det saknas ärm som ger stöd.

Ett mönster blus dam formar bysten med bröstinsnitt från sidsömmen, midjeinsnitt eller prinsessömmar. Prinsessömmar som går från axeln eller ärmhålet ner till fållen ger den mest följsamma passformen och gör det lätt att justera för större eller mindre byst. Insnitten ska peka mot brösttoppen och sluta 2–3 cm före den; i en större byst kan avståndet vara något större.

Kragen bestämmer blusens karaktär. En skjortkrage med stånd är mest klassisk, en sjalkrage eller en volangkrage ger mjukare intryck, och en blus utan krage avslutas med kantband eller infodring. Ärmen kan vara rak med manschett, puffad med rynkor i ärmkullen, kimonoärm som är skuren i ett med kroppen eller raglanärm som går upp till halsen.

Blusens rörelsevidd över bysten ligger normalt på 6–10 cm för en figurnära modell och 12–20 cm för en ledig. Ju mindre vidd, desto viktigare är det att byststorleken stämmer, och desto mer märks det om insnitten sitter fel.

Nästan alla kjolar bygger på några få grundformer. När du förstår dem kan du läsa ett mönster kjol dam och direkt se hur kjolen kommer att falla och vilket tyg som passar.

• Rak kjol eller pennkjol: följer höften och går rakt eller smalnar av nedtill, behöver slits eller sprund för att du ska kunna gå.
• A-linjekjol: vidgar sig något från höften, förlåtande och lätt att sy i de flesta vävda tyger.
• Klockkjol eller cirkelkjol: halv- eller helcirkel, faller i mjuka veck och kräver tyg med bra fall.
• Veckkjol eller rynkad kjol: vidden läggs i veck eller rynkor vid linningen, fungerar i lätta och medeltunga tyger.

För kjolar är midjevidd och höftvidd de viktigaste måtten, tillsammans med avståndet mellan midjan och höftens bredaste punkt och den önskade längden. En rak kjol behöver 1–2 cm rörelsevidd i midjan och 3–5 cm över höften för att du ska kunna sitta. En A-linjekjol eller veckkjol har så mycket vidd nedtill att höftmåttet blir mindre kritiskt.

Längden mäts från midjan till önskad fållkant längs sidan av kroppen. Kom ihåg att en kjol med vidd faller kortare framtill på en rund mage och baktill på ett runt säte; mät därför längden framtill, i sidan och baktill om du vill ha en jämn fåll.

Storlekar varierar mellan märken, men som ungefärlig utgångspunkt motsvarar höftvidd 96 cm och midjevidd 72 cm ofta storlek 38. Använd alltid mönstrets egen tabell och dina faktiska mått, inte din vanliga konfektionsstorlek.

En kjol kan avslutas med rak linning, formad linning, infodring eller resårkanal. En rak linning är klassisk och enkel, en formad linning som följer midjans kurva sitter bättre på kroppar med stor skillnad mellan midja och höft, och infodring ger ett rent avslut utan synlig linning. Förstärk alltid linningen med mellanlägg så att den inte töjer sig.

Dragkedjan sitter oftast i mittbak eller i vänster sidsöm. En osynlig dragkedja ger det renaste resultatet i lätta tyger, medan en vanlig dragkedja med lock fungerar bättre i kraftiga tyger. Dragkedjan ska vara minst 18–20 cm lång så att kjolen går att dra över höften.

Blusar sys gärna i bomullspoplin, batist, viskos, crêpe, tvättsiden eller linne. Lätta och halkiga tyger som viskos och siden är vackra men kräver nålar med fin spets och försiktig tillskärning; lägg tyget på silkespapper om det glider. Toppar i trikå sys i bomullsjersey, viskosjersey eller ribbstickat, och kräver kantband eller mudd som töjer sig lika mycket som tyget.

Kjolar kan sys i nästan allt, men tyget ska matcha formen. En pennkjol behöver ett fast tyg som håller formen, till exempel ullgabardin, bomullstwill eller stretchkostymtyg. En cirkelkjol kräver ett tyg med fall, som viskos, crêpe eller lätt ull. Veckkjolar blir skarpast i tyger som tar pressning, som ull och polyesterblandningar.

Tygåtgången för en blus ligger ofta på 1,3–1,8 m i 140–150 cm bredd, för en rak kjol 0,8–1,2 m och för en hel cirkelkjol betydligt mer, ibland över 3 m. Räkna med extra tyg för rutor, ränder och tyg med lugg.

Blusar och kjolar är förlåtande plagg att börja med, men passformen blir aldrig bättre än mönstret. Den som har mindre midja i förhållande till höften, större byst än standardtabellen eller kort rygg får alltid justera standardmönster. Ett mönster efter mått gör det arbetet redan i konstruktionen.

Hos Minerva Patterns anger du dina mått när du beställer, och modellen graderas efter dem. Blusar och toppar är små plagg som passar bra att skriva ut på A4 hemma, medan större kjolar blir enklare med A0, One Page eller projektor. Häftet som följer med innehåller sömnadsanvisningar i text och tygåtgång, så att du vet hur mycket tyg som behövs.