Symönster herr: kavaj, skjorta och rock som sitter som skräddarsytt

Damplagg formas ofta med insnitt och skärningar som följer bysten och midjan. Herrplagg formas på ett annat sätt: med axelns lutning, ryggens bredd, bröstets volym och en subtil midjeinsvängning. Herrkavajen hänger från axlarna, så en millimeters fel i axellutningen syns som veck i ryggen eller en krage som står ut från halsen.

Herrmönster har också sina egna konventioner. Storlekar anges ofta som halva bröstvidden, till exempel 50 för en bröstvidd på ungefär 100 cm, och det finns dessutom korta och långa storlekar för olika kroppslängd. Skjortor storleksätts efter halsvidd. Det gör att två män med samma konfektionsstorlek kan behöva helt olika mönster.

Det som skiljer ett bra herrmönster från ett medelmåttigt syns oftast i detaljerna. Kragen och slaget ska vara konstruerade som två separata delar med olika storlek, så att underkragen är något mindre och kanten rullar inåt. Ärmen ska ha en ärmkulle med lagom inhållningsvidd, ofta 3–4 cm i ylle, så att den får en mjuk rundning utan rynkor. Fickor, slag och knapprader ska vara utplacerade i proportion till kroppslängden och inte bara flyttade rakt ner när mönstret graderas. Saknas sådana detaljer blir plagget platt och ser hemsytt ut, även om sömmarna är perfekta.

Ett mönster kavaj herr består i regel av framstycke, sidstycke eller sidbit, ryggstycke, tvådelad ärm, krage och underkrage, slag eller fodral och fickdelar. Ett klassiskt framstycke har ett bröstinsnitt som slutar vid fickan, och den tvådelade ärmen ger en lätt framåtböjd form som följer armens naturliga läge. Kragen och slaget är det som syns först, och de kräver noggrann formpressning.

De viktigaste måtten för en kavaj är bröstvidd, midjevidd, sitsvidd, axelbredd, ryggbredd, ärmlängd och ryggens längd. Rörelsevidden över bröstet ligger normalt runt 10–14 cm för en klassisk kavaj och något mindre för en slank modell. Lägg inte till extra vidd i dina mått för att få en ledigare kavaj; välj i stället en modell som är konstruerad för det.

• Enradig kavaj: det mest mångsidiga plagget, med två eller tre knappar.
• Dubbelknäppt kavaj: överlapp framtill, kräver mer exakt placering av knappar och fickor.
• Smoking eller middagskavaj: sidenslag, ofta sjalkrage eller spetsslag.
• Frack: framstycken som slutar vid midjan och skört bak, en riktig skrädderiövning.
• Väst: liten men krävande, med rygg i foder och justerbart spänne.

Ett symönster herrskjorta har ok, framstycken med knappslå, rygg, ärmar med ärmslits och manschett, och en krage med stånd. Oket bär skjortan över axlarna och sys ofta dubbelt så att sömmarna döljs. Ryggen kan ha veck vid oket eller insnitt i midjan för en smalare passform.

Halsvidden avgör kragen, och den mäts runt halsen strax under adamsäpplet med ett finger mellan måttband och hals. Därtill behövs bröstvidd, midjevidd, ärmlängd och skjortans längd. En klassisk skjorta har 12–20 cm rörelsevidd över bröstet, en slank modell runt 8–10 cm.

Kragen och manschetterna förstärks med mellanlägg. Strykbart mellanlägg är enklast, men en skjortkrage med vävt eller fastsytt mellanlägg håller formen längre i tvätt. Klipp mellanlägget utan sömsmån i spetsarna för att undvika tjocka hörn.

Ett symönster herr rock måste ge plats för kavaj under. Rörelsevidden över bröstet är därför betydligt större, ofta 16–24 cm beroende på modell, och ärmhålet sitter lägre och är djupare. Ärmen är vidare och längre så att kavajens ärm inte syns eller kläms.

Klassiska herrockar är chesterfield med dold knäppning eller synliga knappar, dubbelknäppt rock med spetsslag, ulster med bred krage och trenchcoat med ok och bälte. Rockar sys i ylle, kashmir eller kamelhår och kräver ofta både framstycksmellanlägg och foder som ger glid över kavajen.

Herrkläder blir aldrig bättre än tyget och det inre arbetet. Ullkostymtyg i kamgarn eller flanell, linne för sommarkavajer, poplin och oxford för skjortor och tjock ylle eller melton för rockar är klassiska val. Tygbredden är oftast 140–150 cm för ylle och kostymtyg, vilket påverkar tygåtgången.

• Kavajer: strykbart mellanlägg i hela framstycket eller ett sytt hårduksmellanlägg för bröstparti och slag.
• Skjortor: fast mellanlägg i krage, kragstånd och manschetter, lättare i knappslån.
• Rockar: mellanlägg i framstycke, krage och ärmslut, samt foder i viskos eller kupro.
• Verktyg: pressdyna, skräddarskinka, pressklut och ett ånglätt strykjärn är lika viktiga som symaskinen.

Den vanligaste ändringen är axellutningen. Sluttande axlar ger diagonala veck från halsen ner mot ärmhålet; raka axlar gör att kragen står ut. Därefter kommer framåtböjd hållning, som kräver längre rygg och kortare framstycke, och en kraftigare mage, som ger kavajen en tendens att glipa nertill.

Ett mönster efter mått tar hand om de flesta proportioner från början. Hos Minerva Patterns graderas herrmodellerna efter dina mått när du beställer, så att axelbredd, ryggbredd och längder stämmer innan du skriver ut. Mönstret tas fram exakt som det beställs, så mät noggrant. För CAD och 3D-provning finns DXF AAMA, och för tillskärning direkt på tyget fungerar projektor-PDF.

Herrtyger är ofta randiga eller rutiga, och mönstret måste matchas över framkant, sidsömmar, krage och ärmar. Lägg ut alla delar i ett lager i taget i stället för på dubbelvikt tyg, så ser du exakt var ränderna hamnar. Kragens mittbak ska ligga på en rand, och ärmarnas rutor ska mötas med framstyckets rutor i höjd med bröstet. Räkna med 10–20 procent mer tyg för rutigt än för enfärgat.

Trådriktningen är avgörande. Framstyckets trådriktning följer framkanten, och ärmens trådriktning går genom ärmkullens topp. En kavaj som är skuren en aning snett vrider sig efter några veckors användning, och det går inte att rätta i efterhand. Underkragen klipps däremot ofta på snedden, så att den formar sig runt halsen.

Välj format efter hur du arbetar. PDF i A4 passar mindre delar som väst och skjorta, men en rock blir många sidor att tejpa. A0 eller den långa One Page-filen skrivs ut på en kopieringsbutik och ger hela delar på en gång. Projektor-PDF låter dig lägga ut delarna direkt på tyget, vilket är praktiskt just när ränder ska matchas.